I sommeras läste jag en annons i tidningen.
Det var visning av Via Missionshus
som renoverades på "gammalt vis".
Eftersom missionshuset tidigare
tillhörde Ölme Missionsförsamling,
där jag växte upp , tyckte jag det
var kul att åka dit och titta.
Så blev det!
Precis som det låter......
.......ett hus där man missionerar.
Här står det klart och tydligt,på väggen
över estraden, vad man vill förmedla:
"Ljuset är från Herren"
~~~~~~~~
den som sattes upp när huset byggdes.~
~~~~~~~~~
Lilla salen användes till mindre samlingar
t.ex. söndagsskola.
Men framför allt så dracks där kyrkkaffe.
I det lilla köket intill kokades det
kaffe, på vedspisen, av kvinnorna
i församlingen. Brödet var givetvis
hembakat ute i stugorna.
Precis så går det fortfarande till,
man turas om att baka och fixa kaffe.
~~~~~~~~
Jag roade mig med ett räkneexempel.
En kvinna(det är oftast kvinnor)
bakar 100 bullar/månad
detta gör hon i 50 år
(som de flesta trogna faktiskt gör)
Detta blir:
60.000 Bullar
Det har gått åt:
60 kg. jäst
och
1,2 ton mjöl
En bild från missionshusets början.
Skojade bara :)
Det var ju kusin Maria och hennes Anders
som vi fick glädjen att fika tillsammans med.
På övervåningen är en lägenhet.
Köket....kan tyckas charmigt men
vad slitigt. En spis, en zinkbänk
och skåp i hörnet var vad som fanns.
Ett enda rum hörde till.
Jag vet inte vad lägenheten användes
till från början. Kanske pastorn bodde
där eller någon som skötte
vaktmästeriet.
Vi träffade familjen Frisk som var de
sista som hyrde där.
De flyttade c:a 1960.
Roligt att det finns de som vill bevaradet gamla. Så eftervärlden får se.
3 kommentarer:
Hej Marianne!
Tack för din kommentar! Kul att få den - speciellt när du heter exakt lika som min mamma :)
Nu ska jag titta runt lite mer på din blogg!
vi hörs igen!
kram
Karina
Hej du, va kul att du lämnade en kommentar, det är roligt att få namn på dom som tittar in.Nu ska jag läsa mer vad som händer på din blogg. Katarina
Hej Marianne! Jag blev så glad att se dina bilder från Via - vad fint de hade gjort iordning. Hade tänkt mej dit den där dagen, men det blev inte så. Lite kul är också att Marcus ju faktiskt döptes där, det är ju bara 30år sedan nu i sommar :-). Hoppas Pelle piggat på sig. Vi hörs! Hälsningar Annika
Skicka en kommentar