onsdag 3 oktober 2007
Ansiktsförlamning
Ja, just det jag har fått ansiktsförlamning. Inte roligt alls.
Det började, förra söndagen, med att tungan och läpparna domnade bort. Det kändes obehagligt men jag trodde nog att det kunde vara förkylning som var på gång. Men sedan spred sig domningskänslan mer och mer över ena ansiktshalvan. När jag på torsdag kom till vårdcentralen skickade han mig vidare till akuten i Karlstad. Ja, och det vet väl dom flesta hur snabbt det går där. Efter två timmar fick jag i alla fall komma till ett undersökningsrum. Efter ytterligare tre timmar hade läkarna där enats om att jag skulle skickas till öron-näs-hals. Efter ännu mera väntan kunde jag återvända hemåt två timmar senare.
Vad detta kommer sig av kan ingen säja. Boreliaprov togs som jag inte fått svar på än. 90% av de som får ansiktsförlamning blir bra en del blir det inte. Undrar vilken % jag tillhör!?
Men det är första gången jag blivit sjukskriven för att jag är ful. Ja, så sa ju inte doktorn direkt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Skickar massvis med styrkandekramar! //Mia
Hej Marianne! Känner igen mig i din berättelse. Jag har efter tre år med min ansiktsförlamning inte fått någon diagnos om orsaken. Hoppas att din förlamning gått tillbaka.// Maria
Hej Marianne, Hoppas att det gått bra för Dig. Min lillasyster råkade ut för ansiktsförlamning i förra veckan (31år) så jag har surfat runt lite och hittade Dig. Trevlig sommar önskar Camillchen.
Skicka en kommentar