......ja, tack och lov börjar min ansiktsförlamning ge med sig. Nu har det gått 4 veckor sedan det började och det blir sakta men säkert bättre. Eftersom jag inte fått nån klarhet i vad det kommer sig av så vet jag ju inte heller om det kan komma tillbaka. Var på återbesök hos öron-näs-hals-doktorn i veckan och hon verkade nöjd. Jag är också nöjd för jag trodde inte att det skulle vända så fort. Ja, man vet aldrig vad som väntar en. När något sådant här händer är det så mycket som helt plötsligt blir oviktigt för en.----------- Tänkvärt ---------------
Inget ont än det har
något gott med sig
--------------------------------------
2 kommentarer:
Hej!
vet precis vad du går igenom! Jag hade ansiktsförlamning i somras och de visste inte vad den berodde på heller. Det de iaf kunde glädja mig med då var att om man haft det en gång var det väldigt liten chans att få det igen. Hoppas du mår bättre snart!
hej..ja jag får verkligen hoppas att du mår bättre än det ser ut på bilden...krya på dej och du , du scrappar väl julkort för fullt nu va?..jag har börjat lite smått...ska på mässan till lördan och köpa köpa köpa meeeer.. ha det så gott..PIA
Skicka en kommentar