En slö och lite frusen fjäril hade landat i grusetvid trappan i eftermiddag.
När jag hämtat kameran och kom tillbaka ut
slog den precis ihop sina vingar och blev bara
som en svart sotflaga. Men som den sanne
naturfotograf jag är väntade jag..........
och väntade.........och väntade........
och rättsom det var slog den ut sina
färggranna vingar igen.
1 kommentar:
Tänk att man blir så glad av att se vårens första fjäril.Konstigt eller hur?Men man blir ju faktiskt glad för första maskrosen också men det är ju övergående.
Kollar din blogg med alla fina saker du och din dotter gjort och på fina foton. Kul!
Kram
Skicka en kommentar