Ja, nu är det åter dags att mata småfåglarna.Men kom ihåg att sedan fortsätta ända tills
det blir vår.
Menyn här i Järsta består av talgbollar
och solrosfrö. Lite havre ibland också men det
är ju inte så många fåglar som kan äta det.
Jag är ju inte så förtjust i fåglar, faktiskt lite
rädd om de kommer nära, men att se på dom
vid fågelbordet gillar jag.
Längtar så efter att få se domherrar.
Min "fågelfobi" fick jag i tidiga år och
skyller faktiskt det på syster Christina.
Hon, den stora djurvännen, skulle ju rädda
varje djur i nöd. Även en liten fågel som inte
orkade flyga skulle ges en chans att tillfriskna.
Den skulle tas in, bäddas ner i en kartong,
matas och vattnas.
Och vad hände.......
....jo snart flög den chockade fågeln runt, runt
i köket över våra huvuden.
Mot ett fönster och runt igen.
Till slut hittade den dörren och kom ut i friheten.
2 kommentarer:
Fööörlååååt för att jag tillfogade dej fågelfobi...MEN..jag kan inte ångra något, för alla stora å små som kommer i min väg här i livet och behöver en hjälpande hand..ja jag kan bara inte stå emot. Det behövs så lite ibland för att någon ska kunna flyga frisk å fri mot sin egen framtid. För mej är det meningen med livet. Kram
Haha ja jag vill heller inte ha lösflygande fåglar,fast jag gjorde som tina,tog in dom och sen flög dom hysteriskt,så jag skapa min ege fobi själv ja.Men jag har valt bort matandet här för katten tar dom,så bättre dom äter hos någon annan.kram
Skicka en kommentar